Etikettarkiv: Minimal Viable Product

Prototypa med Twitter Bootstrap

Twitter Bootstrap prototype

Jag hör till det där gamla gardet som har ägnat mycket av sin yrkesverksamma tid med att skissa användargränssnitt på papper, i visio och omnigraffle. Men min nya favorit är Twitter Bootstrap. Så himla enkelt att mock-up:a ihop det som man vill åstadkomma! Jag måste säga att de här programmerarna verkligen har åstadkommit något användbart, även för oss som inte är speciellt sugna på att koda. Dessutom så är ju allt redan responsive, som interaktionsdesigner kan man inte annat än bli galet förtjust i detta!

Visst jag älskar fortfarande att skissa och wireframe:a i omnigraffle och kommer väl inte att sluta med det helt. Men med Twitter Bootstrap kan jag vara kreativ och få mina idéer till liv snabbt och förklara för mina programmerar-kollegor vilken användarupplevelse jag egentligen vill åstadkomma. Jag fastnar inte i kod-trubbel.

Jag och min kollega Magnus Hammar (senior webb-programmerare) kör en kurs tillsammans om hur man enkelt prototypar fram sin egna responsiva webbtjänst med hjälp av Twitter Bootstrap, html, css, Php och sql. Häng med vettja, det blir 2 härligt kreativa dagar!

Hur Dropbox startade som en MVP

Man såg en målgrupp (de som inte hade ftp) och ett verkligt behov (av att dela tunga filer) och man försökte lösa det, man skapade en minimal viable product (en minsta gångbar/fungerande produkt) och man lät målgruppen använda den i riktiga situationer. Det visade sig att man hade rätt angående sin hypotes!

Den visade sig vara nyttig för målgruppen = success!

Dropbox MVP

How DropBox Started As A Minimal Viable Product | TechCrunch.

 

Så här ser jag på ‘waste’ i produktutveckling

Greenpeace om elekroniskt skräp

’Waste’ är en Lean term för sådant arbete som inte tillför något i slutändan. Dvs. det är sådant som  man spenderar tid med i projektet men som inte riktigt förde projektet framåt emot den där nyttan som man ville åstadkomma i slutändan, för sina slutanvändare.

  • Kod som inte blir exekverad någon gång är ’waste’. 
  • Detaljerade wireframes som inte blir programmerade är ’waste’. 
  • Möten där man inte kommer fram till något är ’waste’. 
  • Funktioner som inte kommer att användas av slutanvändarna är ’waste’.
  • Produkter och saker som man slutar att använda efter en kort tid är ’waste’.

Det knepiga är att veta vad som är ’waste’ när man väl håller på. Det kan man bara ta reda på genom att verifiera sina hypoteser i den verkligheten ens tänkta målgrupp kommer att befinna sig i.

En annan viktigt aspekt med ’waste’ är att det inte går att eliminera det helt. All utveckling måste ha ett visst mått av ’waste’ i sig. Tänk bara på Michelangelo, han gjorde en himla massa saker som inte blev till någon nytta i slutändan. Tricket är bara att lämna ’waste’ när man ser det, att förstå att det är fel väg att gå att lägga någon mer tid på den idéen.

Därför handlar det inte om att ta bort det helt, utan att minimera det så mycket som möjligt. Det kan man t.ex. göra genom att lo-fi prototypa tidigt i projekten och testa prototyperna i riktiga situationer med riktiga slutanvändare för att se om det funkar som man tänkt sig. 

Det viktiga är ju att ta reda på vad som skapar nytta för slutanvändarna i slutändan och fokusera på att leverera det till dem!